Nästan framme!
Min väska försvann nånstans mellan Stockholm och Johannesburg. Men ikväll fick jag tillbaks den! Hurra! Det är ju bara saker, men vilken lättnad! Jag har varken tid, ork eller pengar att leta nya saker. Men nog om det materiella. Hur känns det att vara i Sydafrika undrar ni säkert? Det känns bra. Men inga hardcoreförälskelsekänslor. Inte alls att jämföra med hur det var att landa i Dar es Salaam i Tanzania för nio år sedan... Men det kan bero på att flygresan var lång och att jag inte landat mentalt än. Hjärnan är liksom fortfarande kvar nånstans ovanför molnen. Och jag har ju inte nått mitt slutmål än, som är Harare, inte Johannesburg.
Lite om Johannesburg ändå: vi bor på ett jättetjusigt vandrarhem och har mest hängt här i krokarna. Tre representanter från Afrikagrupperna var här idag. Det var trevligt, speciellt att träffa landansvarig för Zimbabwe, men jag känner mig överfull på information angående säkerhet och klädkoder. 1. Gå inte ensam på stan i mörkret. 2. Ha inte "utmanande" klädsel, vilket här betyder att visa axlar och lår. Jag vet. Men jag förstår också att alla bara vill väl med att informera. Det roligaste idag var när jag fick chans att prata med de två städerskorna här på vandrarhemmet. De var båda från Zimbabwe och hade, som så många andra zimbabwier, sökt sig till Sydafrika för att skaffa jobb. De tyckte att jag var modig som är borta från min familj i hela fem månader för själva åker de hem till sina familjer lite då och då. Hade de kunnat välja, sa de, hade de inte lämnat Zimbabwe eftersom Sydafrika är "rubbish, rubbish, rubbish!" med massor av kriminalitet. Zimbabwe däremot, är lugnt och fredligt.
Imorgon ska vi Soweto som var en viktig stadsdel i kampen för frihet och demokrati i Sydafrika. Det var där som svarta skolungdomar 1976 strejkade mot den dåliga utbildningen som de fick under apartheidstyret. Deras fredliga protester bemöttes med massivt våld den 16 juni och många dödades.16 juni är därför en helgdag i Sydafrika idag för att minnas kampen mot apartheid.
Imorgon kväll hoppar vi på nattbussen till Zimbabwe. Äntligen!!!! (okej, kanske inte "äntligen" 16 timmars bussresa, men "äntligen" Zimbabwe!!)
Kram/Emma
