Kongress i stan
Igår startade Zanu PF:s årliga kongress här i Harare. Jag tänkte därför att jag skulle försöka mig på att skriva ett inlägg om det politiska läget i Zimbabwe.
Först lite bakgrund: sedan Zimbabwe blev självständigt från Storbritannien 1980 har det styrande partiet varit Zanu PF (Zimbabwe African National Union - Patriotic Front) och dess ledare Robert Mugabe. Detta trots att de senaste valen inte varit demokratiska. Enligt Utrikespolitiska institutet (UI) förlorade Mugabe och hans Zanu PF valet 2008 mot oppositionspartiet MDC (Movement for Democratic Change) som leddes av Morgan Tsvangirai. Men eftersom ingen fick mer än 50 procent av rösterna blev det en ny valomgång. Innan valet riktades hot och våld mot MDC-anhängare. Tiotusentals människor jagades från sina hem, tusentals misshandlades och cirka 200 människor mördades. Våldet gjorde att Tsvangirai drog sig ur den andra valomgången och eftersom det inte fanns någon motkandidat vann Mugabe valet enkelt. Zimbabwe kritiserades hårt från omvärlden vilket resulterade i en samlingsregering som styrde under 2009-2013. Förra året var det omval. Enligt Zanu PF vann de stort över MDC men MDC kallade valet för en ”fars” på grund av omfattande valfusk och fick också medhåll av lokala valobservatörer och västländer såsom USA och Storbritannien.
Uppemot 12 000 delegater förväntas komma till kongressen. Pernilla och jag trodde att det kanske kunde bli lite stökigt med alla människor och mellan de olika fraktionerna inom Zanu PF. Kanske skulle det vara demonstrationer och sådant i centrum, vilket är nära fängelset där vi bor. Men när vi frågade möttes vi av skratt ”nejnej, det kommer inte att vara några demonstrationer”.
Idag läste jag en ledare i en av de privatägda dagstidningarna där skribenten menade att kongressen är högst odemokratisk: ”Inga poster kommer att tillsättas genom val, utan Mugabe kommer att handplocka de han vill arbeta med.”
Kanske kommer en ny vicepresident väljas/handplockas under kongressen? Det pågår en hel del stridigheter inom partiet om vem som ska vara vicepresident och smutskastningskampanjen mot nuvarande vicepresident Joice Mujuru är ganska kreativ. I förra veckan läste jag till exempel att hon anklagas för att importera kött och sälja illegalt. Robert Mugabes fru Grace vill nämligen bli vicepresident, och därmed ha chans att bli Zimbabwes nästa president.
Jag är personligen ganska förvånad över hur frispråkiga en del ledarskribenter är. Men som någon sa ”det är inte valtider, så journalister kan skriva vad de vill”.
/Emma
Nedan finns ett diagram över demokratiutvecklingen i Zimbabwe 1970-2010. Orsakerna till den stora nedgången under slutet av 1980-talet är säkert många. Enligt Utrikespolitiska Institutet var förutsättningarna för "ekonomisk utveckling" goda när Zimbabwe blev självständigt 1980. Zimbabwe hade (har) stora naturresurser, infrastrukturen, jordbruket och tillverkningsindustrin var välutvecklad, regeringen gjorde stora satsningar på utbildning, hälsovård och annan samhällsservice. Men efter några år började problemen att hopa sig. Torka gav dåliga skördar, exportpriserna sjönk, den politiska situationen var orolig, inflationen steg och korruptionen ökade. Lyckligtvis förbättrades demokratiläget i Zimbabwe i slutet av 1990-talet. Hur läget är idag vet jag dock inte eftersom uppgifter saknas för de senaste åren.
